Den här sommaren har varit någon slags övergångsfas. Innan sommaren  var jag osäker, besviken och ledsen. Jag kände mig vilsen och något så fruktansvärt sårad. Mitt hjärta splittrades gång på gång och jag tog emot och tog emot. Jag började tveka på mig själv. Den här sommaren har gett mig perspektiv. Jag har hittat nya människor som istället för att dra ner mig lyfter upp mig. Det låter hemskt, men det är välbehövligt att sortera bort de vänner som varken vill se eller göra en glad. I dagens läge är jag fortfarande väldigt ledsen över de människor som jag behövt ta bort. Jag ogillar starkt hur tjejer kan behandla andra tjejer. Hur vuxna människor faktikst kan bete sig. Fruktansvärt.