SOMETIME I FEEL LIKE THROWING MY HAND UP IN THE AIR I KNOW I CAN COUNT ON YOU

Igår träffades vi några stycken för att säga hejdå till finaste Elin. Hon flyttar alldeles för många mil uppåt i landet. Det är så fint när alla kommer på vad de vill göra med sina liv och att alla kämpar för att komma dit. Eftersom jag kommer försvinna från Sverige så kommer det inte bli något åka och hälsa på utan det blir hejdåkramar så hårda, så hårda och ett "vi ses nästa sommar". Ofattbart nästan. Men spännande.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0