Att helt oväntat och från ingenstans stöta ihop och märkligt nog alltid befinna sig på samma plats som den människan man på ett eller annat sätt inte släppt taget om. En människan som gjort en så glad och som gjort en så ledsen.  Närhet och avstånd och allt det som finns där i mellan är bara en hel hög fylld med känslor som man inte kan sätta ord på längre. Lyckan i att äntligen få prata och olyckan i att man kommer på sig själv att sakna just den personen.